Ja, hur jag ska beskriva honom är svårt. Kan börja med att säga att jag tror aldrig att han blir vuxen. Har tappat hoppet. Vi har aldrig haft en hund tidigare med så mycket bus. Ibland kan det kännas roligt, men inte när jag tycker att det ska vara lite mer allvar i det vi gör. Han gör nämligen ingen skillnad på det. Han bryr sig inte ens om tikarnas kroppsspråk. Vill han busa då ska dom ställa upp. Detta innebär att dom måste ta till "hårdhandskarna" ibland. Vid det här laget saknar han några små bitar på kropp och öron till följd av det. Vi tränar mycket lydnad. Har även gått på kurser för att försöka lära honom att man måste fungera även om det finns saker som distraherar. Men han skulle nog kunna ta stryk och det vore lika roligt ändå. På hemma plan fungerar träningen bra, då går han nästan klockrent. På planen kan jag inte lämna honom varken på platsläggning eller inkallning utan att kan kommer krypande. Men det gäller att kämpa vidare. Det är en underbart snäll hund. Det var en bekant som sa: -Det är ingen Dobermann, det är en kelig kattunge du har! Likheten är stor. Han älskar ett av mina barnbarn. När hon kommer ska han ligga i knä på henne. Ja, ni kan ju tänka er, hon är bara 8 år. Ja, jag får väl skriva in i den här sidan om det händer nåt positivt med hans utveckling. Framtiden får visa. Han är karaktärstestad och godkänd. På utställning har han fått som bäst 2 CK. ( 1 på en nationell och 1 på en inter nationell) Bis- reserv Blev han en gång som valp. Jag satsar inte så hårt på utställningar.

 

Xantos som vuxen